Vad är näspolyper?
Näspolyper är godartade utväxter av slemhinnan i näsan och bihålorna. Näspolyper hos vuxna skall inte blandas ihop med ”körteln bakom näsan” hos barn som ibland kallas ”polypen bakom näsan”.
Vad är orsaken till näspolyper?
Ingen vet varför man får näspolyper, men det tycks vara ett resultat av långvarig inflammation i näsans slemhinna. Varför vissa individer drabbas av sjukdomen är oklart. Däremot vet vi med säkerhet att näspolyper inte orsakas av allergi.
Hur och när förekommer näspolyper?
Näspolyper kan förekomma som en egen sjukdom eller i kombination med icke-allergisk astma. De ses ofta vid över-känslighet mot acetylsalicylsyra, som är ett vanligt ämne i huvudvärkstabletter. Förekomsten av näspolyper beror inte på att man andas in smutsig luft genom näsan och kan därför inte kopplas till något särskilt yrke.
Vilka besvär får man av näspolyper?
De mest besvärande symtomen är nästäppa och nedsatt luktsinne. Nästäppan kan bidra till snarkning och försämrad sömn. Näsan blir ofta överkänslig vilket leder till attacker av nysningar och rinnsnuva. Dessa symtom försämras som regel av starka dofter, tobaksrök, temperaturväxlingar, mm. Ibland förekommer även s.k. baksnuva, en ökad bildning av segt slem bakom näsan. Vissa, men långt ifrån alla patienter med näspolyper, drabbas av bihåleinfektioner.
Varför är det viktigt att behandla näspolyper?
Näsan är ”portvakten” till de nedre luftvägarna. Näsan skall filtrera, värma och fukta inandningsluften så att den är optimal för luftrören. En försämrad näsfunktion anses öka risken för problem i de nedre luftvägarna och medför nästan alltid ett nedsatt luktsinne. Patienter som har både näspolyper och astma blir som regel förbättrade i sin astma efter det att näsans (och bihålornas) funktioner återställs.
Hur behandlas näspolyper?
Beroende av svårighetsgrad väljer man behandling. I de allra flesta fall är daglig behandling av näsan med läkemedlet kortison – droppar eller spray – förstahandsalternativ. Då minskas ofta både polypernas storlek och den besvärliga nästäppan. Behandling med rekommenderade doser kortison i näshålorna anses idag fritt från allvarliga biverkningar. Ibland förekommer irritationssymtom från slemhinnan, såsom blodblandad snuva, men det brukar försvinna om man gör uppehåll med behandlingen några dagar. Många patienter med näspolyper klarar sig bra med kortisonbehandling i näsan under långa perioder eller kontinuerligt.
Om medicinsk behandling inte hjälper kan man operera bort de största polyperna under lokalbedövning. En alternativ metod är titthålsoperation då man rensar ända in i bihålorna där polyperna bildas. Före ett sådant ingrepp görs som regel en skiktröntgen (datortomografi) för att man skall se hur mycket polyper som finns samt bihålornas storlek och form. Målsättningen med all kirurgisk behandling är att återställa näsans och bihålornas funktion genom att ta bort så mycket polyper som möjligt men försöka behålla den normala anatomin. Sammanfattningsvis är behandlingen av näspolyper individuell – alltid medicinsk och ibland kirurgisk.
Blir man helt botad?
Tyvärr är det vanligt att näspolyper återkommer oavsett medicinsk eller kirurgisk behandling. Det är bara en liten andel av patienterna som blir helt botade. Däremot vet vi att de flesta patienter som behandlas, och följer behandlingsrekommendationerna, upplever en förbättrad livskvalitet med ökad möjlighet att andas genom näsan. En del patienter upplever också ett förbättrat luktsinne.
Efter ett kirurgiskt ingrepp bör de flesta patienter tillföra rekommenderade doser kortison till näshålorna. Detta görs dagligen med start 1-2 veckor efter operationen, för att motverka inflammationen i slemhinnan och för att försöka förhindra uppkomsten av nya näspolyper. Efter titthålsoperation i näsa/bihålor finns en ökad möjlighet att medicinen kan nå in där polypbildningen startar.
Det är viktigt att en specialist i öron-näsa-halssjukdomar undersöker nässlemhinnan regelbundet vid långvarig behandling med spray eller droppar.
Denna informationsskrift är utarbetad i samarbete med överläkare och medicine doktor Kenneth Holmberg, Öronkliniken samt Allergicentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.