Orsaker till nästäppa
Doc Thomas Westin, Örondivisionen, Sahlgrenska sjukhuset/Su
Anamnes och status är oftast avgörande för diagnosen. Status omfattar regelmässigt inspektion av näshålan och epipharynx med hjälp av nässpekulum, epipharynxspegel och ordentligt ljus med en pannspegel eller pannlampa. Inspektionen bör ske såväl före som efter avsvällning för att därmed säkert kunna avgöra slemhinnans betydelse för nästäppan i relation till anatomin i näsan. Specialisten undersöker dessutom ofta näsan och epipharynx med endoskopi för att säkerställa status. Rhinomanometri och på senare tid akustisk rhinometri har använts för att klargöra anatomin och slemhinnans betydelse för näsans funktion.
Congenital eller förvärvad näsdeformitet
En ovanlig congenital missbildning som man finner hos enstaka nyfödda är choanalatresi som ger svårigheter att andas och omöjliggör amning. Dessa barn opereras snarast möjligt.
Många anatomiskt betingade obstruktioner beror på något trauma under uppväxten eller tonåren. Patienten har ofta glömt händelsen. Vanligast är septumdeviationen ibland i kombination med en sned ytternäsa. Det kan också var en hypertrofi av conchor eller en insufficiens i näsvingarna. Diagnosen ställs framför allt genom inspektion och åtgärden består av kirurgisk korrektion som sker på alla ÖNH-kliniker i landet. De flesta operationerna kan ske i lokalbedövning utan att patienten behöver övernatta på sjukhuset.
Näspolyper
Nästäppa i samband med ett akut trauma mot näsan måste leda tanken till möjligheten av ett septumhematom, och patienten bör därför remitteras akut till ÖNH-klinik för åtgärd.
Patienter med näspolyper har ofta en allergi eller ospecifik överkänslighet som är väl känd. Många har en astma eller är överkänsliga mot ASA. I de fall där anamnesen inger misstanke om näspolyper som en möjlig orsak till nästäppa är en adekvat inspektion av näsan nödvändig och avgörande för diagnosen.
Näspolypen har ett karakteristiskt utseende varför biopsier sällan utförs innan man påbörjar behandling. Den egentliga patogenesen är inte till fullo känd men att det rör sig om en långvarig inflammation i slemhinnan som sedan ger upphov till polyper är de flesta överens om. Detta stöds av polypens histologiska med ett kraftigt ödematöst stroma och rikligt med eosinofila celler.
Sanera miljön
Behandling innebär givetvis en sanering av miljön i de fall där en extern påverkan kan misstänkas. Det är inte sällan arbetsmiljön som är olämplig. Ett exempel kan vara oljearbetare som inandas ångor på sin arbetsplats. En annan kan vara dagisfröken med upprepade bakteriella rhiniter/sinuiter. I dessa fall måste en omskolning till annat arbete framhållas som ett alternativ. Regelbunden sköljning av näsan med koksalt kan sannolikt förebygga uppkomsten av näspolyper.
Medicinsk behandling
Lokala steroider utgör hörnstenen i behandling av näspolyper. När man ställt diagnosen näspolyper och informerat om miljöns betydelse används regelmässigt en lokal steroid under 4-6 veckor. Trots adekvat medicinering återbildas polyperna inte i många fall. Patienter med omfattande näspolypos kan komma i fråga för peroral steroidbehandling under kortare perioder vilket som regel ger en god effekt. Patienter med återkommande besvär av näspolyper ställs regelmässigt på underhållsbehandling med lokal steroid. Ibland kan en sådan behandling vara nödvändig under många år. Om patienten dessutom lider av astma eller hösnuva bör denna givetvis också behandlas adekvat.
Kirurgisk behandling
I de fall där den medicinska terapin inte hjälpt görs i första hand en "evulsio" vilket innebär att polyperna borttages med en tång eller slynga. Patienten fortsätter sedan med lokal steroid. Vid recidiv övervägs ofta en mer omfattande kirurgi som innebär att en eller flera bihålor öppnas och rensas från polyper. I dessa fall görs en datortomografi över bihålorna preoperativt för att få en ordentlig kartläggning gjord innan det kirurgiska ingreppet. Tanken bakom denna åtgärd är att öppna upp eventuellt avstängda bihålor så att underhållsterapin i form av regelbundna koksaltsköljningar och lokal steroid också når fram till bihålan.
Datortomografi som är rätt utförd i frontal projektion och med täta snitt över mellersta meatus ger en exakt bild av anatomin. Det möjliggör därmed en korrekt diagnos som blir avgörande för en eventuell kirurgisk åtgärd.
I detta fallet ses luftceller i de båda concha media,sk "concha bullosa", som kan orsaka trängsel i mellersta meatus och som lätt låter sig korrigeras med endoskopisk kirurgi.
Choanalpolyp
Detta är ett specialtillstånd som ger en närmast komplett blockad av en näsborre eller hela näsan. Ibland kan det beskrivas av patienten, att det känns som en "ventil" som sitter i näsan. Man ser ofta inget vid en normal inspektion av näsan men vid undersökning av epipharynx finner man en stor polyp som blockerar choanen (= näsans öppning i epipharynx). Denna polyp utgår som regel ifrån sinus maxillaris och därför måste en kirurgisk åtgärd också omfatta en extirpation av den del som finns inne i sinus maxillaris.
Adeniod hypertrofi
Om Barn har symptom med nästäppa, snorighet, munandning och snarkningar på natten misstänks i första hand för att ha en förstorad adenoid i epipharynx. Denna adenoid är ofta felaktig betecknad som en polyp men utgör i själva verket en lymfoid vävnad som är en del i den Waldeyerska svalgringen. Barn med misstanke på hypertrofi av adenoiden opereras med en adenoidectomi. Det sker oftast efter 2 års ålder och är en av de vanligaste operationerna som görs i världen.
Tumörer
Maligna tillstånd i näsa och bihålor är ovanliga. Incidensen är mindre än ett fall per 100.000 innevånare och år. En viss yrkesmässig överrepresentation föreligger eftersom yrken med trädamm har visat sig ha en ökad incidens. Det är oftast skivepitelcancer och ibland adenocarcinom men även ovanliga diagnoser som t.ex. maligna melanom förekommer. Specialisten utreder dessa patienter med datortomografi och biopsi. Behandlingen sker oftast med en kombination av cellgift, strålning och kirurgi och för närvarande anses överlevnaden vara 30-50%.
En ovanlig icke malign tumörvariant som man finner i näsan är det inverterade papillomet som har en karakteristisk histologi och där behandlingen måste uppnå radikal kirurgisk extirpation eftersom recidivfrekvensen är hög.
Hos framför allt pojkar i 10-20 års ålder förekommer juvenilt angiofibrom i epipharynx, som är en benign tumör som opereras efter det att tillförande kärl emboliserats för att minska blödningen vid ingreppet.
Rhinitis medicamentosa
Långvarigt bruk av avsvällande näsdroppar leder till en skada av näsans slemhinna som medför kronisk nästäppa. Det kan vara svårt att få patienten att förstå sambandet mellan näsdropparna och nästäppan eftersom man får en viss lindring som dock blir mer och mer kortvarig med tiden. Patienten kommer därmed in i en ond cirkel som leder till en allt mer ökad förbrukning av näsdroppar. Behandlingen består i noggrann information och kraftfull anti-inflammatorisk behandling i syfte att bryta den onda cirkel som patienten kommit in i. Ofta innebär detta perorala steroider liksom en lokal steroid. Även här innebär koksaltsköljningar en lättnad för patienten. Dessa patienter måste följas med återbesök, eftersom det inte sällan finns en bakomliggande orsak i näsan som kan ha utlöst näsdroppsmissbruket.